Uppgift 1 - Ellinor Friström

I radioprogrammet Prästen, fysikern och existensen diskuterar den katolska prästen Anders Piltz och fysikern Ulf Danielsson om det finns någon avsikt bakom universum och om det finns någon mening med världen och människan. Ulf Danielsson lyfter även frågan varför det finns någonting snarare än att det inte finns någonting?

Ulf Danielsson medger att de existentiella frågorna är svåra att svara på från ett naturvetenskapligt perspektiv och säger att det inte finns någon säker väg till kunskap och menar därför att han blir tvungen att leva i ovisshet. Anders Piltz håller med om att vi inte kan veta något säkert och säger att han är lika ovetande men att han endast har satsat på ett erbjudande som han anser är plausibelt. Han tror att tillvaron är rationell och att den skapats av en rationell person som har en mening med det hela. En bra poäng som Ulf tar upp är varför Anders då måste acceptera alla dem specifika påståenden och villkor som kommer med kristendomen och katolicismen istället för att förhålla sig till en mer allmän uppfattning. Det är det som jag personligen har svårast att förstå och som till viss mån skrämmer mig när det kommer till olika trosuppfattningar. Inte det att människor tror på en Gud i sig utan att de också tror och går med på allting som kommer med den religionen. Anders utgår från en uppfattning att om världen är skapad av någon som har en avsikt med den så är det också rimligt att det skulle gå att få någon sorts kunskap om vad denna avsikt är och att Gud då skulle ha avslöjat sina avsikter genom Jesus Kristus. Det som konfunderar mig är då varför Gud skulle ha avslöjat sina avsikter på ett så otydligt sätt så att religioner över hela världen uppstått och även olika grenar inom de Abrahamitiska religionerna? Om Guds budskap var så viktigt varför skulle han då inte ge det på ett så tydligt sätt så att alla skulle tro på samma Gud? Varför skulle han uppenbara sig på ett begränsat område i mellanöstern och ignorera alla andra kontinenter världen över? Varför skulle han låta människor tro på en felaktig gud och tillåta folk att döda och i hans namn?

I början av programmet säger Anders att människor ofta ställer sig frågan om Guds existens under kriser. När allting går smort menar han att man inte behöver ställa sig frågan om livets mening. Frågorna börjar istället uppstå när man t.ex. får ett cancer besked. Jag tror att det till stor del stämmer. Jag anser att religion också kan vara positivt på det sättet då det skänker tröst och hopp i ett kanske annars utsiktslöst tillstånd. Om man tror att allting i livet har en mening och Guds vägar är ”outgrundliga” så kanske det får en att hålla modet uppe och finna styrka och hopp men det kan samtidigt utnyttja personer som befinner sig i en sårbar situation. I programmet pratar de mycket om meningsbehov. Anders menar att alla har ett meningsbehov men att vi kan fylla det meningsbehovet på olika sätt om man t.ex. brinner för sitt yrke kan det vara meningen i livet även om man sedan kan komma till en punkt då det inte räcker till, exempelvis inför döden. Ulf undrar därför om Anders inte är orolig för att hans tro är baserad på ett behov som kanske inte motsvarar verkligheten. Anders menar dock att det måste finnas något som kan tillfredsställa det behovet då varje behov annars har det och undrar varför den mest övergripande då inte skulle ha det. Frågan jag då ställer är varför svaret på den frågan behöver vara just Gud? Varför kan inte meningen med livet vara en mening vi skapar inom oss själva som uppfyller en individuell värdering utifrån vårt eget subjektiva. Ulf menar liksom jag att det kanske är upp till oss själva att fylla denna mening. Varför är det så att vi behöver Gud för att finna mening med våra liv?

När Ulf får frågan vad han skulle välja om han fick välja mellan att det fanns en Gud eller att det inte fanns en Gud svarar han att han hellre skulle vilja finna en väg till att nå mening i gemenskap med andra människor. Jag håller med och ser hellre att vi finner och skapar mening inom oss själva och genom kontakter och interaktioner med de människor vi möter. Han menar också att det finns något vacker i tanken på ett universum som är själlöst materiellt och dött från början men på något sätt ändå ur det uppkommit en medvetenhet om existens. Anders är å andra sidan skeptisk till att det ur ingenting uppkommit liv med medvetande och intentioner och menar att det måste finnas en Gud som frambringat det. Han ser skaparen Gud som en mer plausibel förklaring men problemet blir som också Ulf tar upp att det endast ersätter mysteriet med ett annat mysterium. Om Gud skapat världen vem skapade då Gud? Problemet med den här typen av argumenterande är att Guds existens är och kommer fortsätta att vara omöjlig att bevisa eftersom Gud inte existerar inom vår värld, vårt universum.

En väldigt bra punkt som Anders tar upp som jag också håller med om till stor del är den att vår världsbild och livsåskådning är ett resultat av att vi bildar oss en uppfattning om världen även med en mängd ickevetenskaplig och icke-empirisk data som vi får med oss från det samhälle vi växer upp i. Vi får så många intryck från precis allting som händer oss och i detta infogar vi också den bild som vi kommer fram till genom vår empiriska forskning. Därför tror jag också att det är svårt för religiösa som etablerar sig inom vetenskapen att avsäga sig sin tro eftersom vi applicerar vår bild av verkligheten på det vi finner och intalar oss att så är det. Två personer med olika åskådningar skulle därför kunna dra helt olika slutsatser inom samma fält. Både fysikern och prästen är i slutändan överens om att de lever i ovisshet och programledaren undrar om inte Gud som skapare och den fulländande teorin som ska förklara allt ändå på sätt och vis inte är så olika. Det håller dock varken jag eller Ulf med om. Ulf menar att när han försöker utforska den fysikaliska materiella världen så gör han det utan att leta efter mening och avsikt eller ta till någon hypotes. Anders letar å andra sidan efter just denna mening och avsikt. Skillnaden blir att den religiösa då påstår sig redan veta svaret på dessa frågor och letar efter bevis för att understödja det medan ateisten erkänner att den inte kan veta men söker efter förklaringar som kan svara på dessa frågor.